Jag talar om svartsjuka, den svarta sjukan, och framför allt när den går till överdrift. I början så är det kanske lite "gulligt" när din partners blick blir helt svart. Du intalar dig att det är för att "han/hon gillar mig så mycket". Någon tycker så mycket om dig att den vill ha ensamrätt till dig. Men när du knappt vågar ta upp mobilen och sms:a en vän av rädsla för att din partner ska bli svartsjuk, då är det inte så jäkla gulligt längre.



I lördags natt satt jag bredvid en tjej och en kille på tunnelbanan. Plötsligt kommer en annan ung man och hälsar på tjejen. Hon reser sig, hälsar glatt tillbaka, de växlar några ord och sedan sätter hon sig bredvid den första killen igen. Som plötsligt är jättestel och irriterad.
Kille: Alltså om vi vore tillsammans så skulle det där göra mig så sjukt störd.
Tjej: Vaddå?
Kille: Ja, att du hälsar på honom. Jag skulle bara bli helt paranoid. Om vi var tillsammans alltså.
Tjej: Hur menar du nu?
Kille: Nä, men du hälsar på honom liksom. Vem är han? Skulle bli helt paranoid.
Tjej: Eh, varför då? Han kanske bara är en kompis, det vet väl inte du?
Kille: Nä, men ÅH du fattar ju ingenting. Jag är bara knäpp. Så. Skit samma.
Tjej: Va, men jag fattar verkligen inte. Varför skulle du bli sjukt störd?
Kille: Men är vi tillsammans eller?! Nä, just det.
Tryckande tystnad uppstår.
Och sen går hon hem med honom och jag vill bara skrika RUN, FOREST, RUN!

Vi kan inte bevisa för vår partner att denne ska lita på oss, och vi ska inte behöva bevisa det heller. Om vi börjar att försöka bevisa, så förändrar vi oss, och då är det lätt att tappa bort sig själv.
Jag brukar till exempel bli glad när jag får höra att jag är fin. Det händer ibland att jag blir utbjuden, och sånt är bara kul och smickrande. Men under en period hade jag en svartsjuk person i mitt liv, och då blev allt sådant bara jobbigt. Jag raderade alla beundrarmejl och kände mig skyldig, som om det var mitt fel, att jag hade uppmuntrat beundrarna på något sätt.



Tillit är något man väljer, inte något man får. Jag har valt att lita helt på min kille. Och han litar på mig. När jag berättade att jag blev utbjuden av en främling häromkvällen så sa han bara "Oj, vad modigt av honom att våga bjuda ut dig sådär" och det var allt. Så jäkla skönt.
Men det är ju precis så det ska vara.

Idag har vi haft konferens. Det var något speciellt att sitta i konferenslokaler med stora panorama-fönster mot havet. Massor av kreativitet!

Att åka med ett stort kryssningsfartyg på en vardag är inte jättefest om man inte 1) är pensionär och 2) gillar att bugga till dansband. Därav den lite trumpna minen när jag gick o lade mig direkt efter karaoken.

Nu är konferensen slut och jag sitter i solen o väntar på att bli lite brunare och lite rynkigare haha :)
Hoppas ni har en fin dag! Puss på er

 

Skepp o'hoy!

Nu är jag på konferenskryssning :)

Ses när jag kommer åter iland (eller innan dess beroende på ifall 3 och havet gillar varandra).

Lite bilder från idag:

 

Något som ni inte vet är att jag söker band just nu. Har lagt upp en annons på en av de större bandsajterna i Sverige och det har trillat in förfrågningar.
Såklart har några stuckit ut som mina absoluta favoriter.

Vad sägs om gitarr-killen som ville ta en lång, mysig fika först och se om ”vi skulle komma överens?”

Eller tjej, 24 år, som skrev ”Åldern spelar ingen roll bara du har rock’n’roll i blodet”. Vidare skrev hon ”är 24 men kanske beter mig som äldre”. Antagligen ser jag väldigt gammal ut på min bild. Typ uråldrig. TUR då att jag ”är 28 men beter mig som typ 14” ;)

Trots alla konstiga mejl så har jag fått några intressanta som jag har svarat på och är faktiskt riktigt sugen på ett projekt. Så kanske kommer ni att få höra mig sjunga någon gång här :-O

Fram till dess får ni lite Gwen:

Jag vill bara säga TACK. Ni är fan världens bästa bloggläsare.

Har hört att när man får fler bloggläsare så är det större chans att näthatarna hittar en. Men har hittills inte fått en enda dum kommentar (fast skulle det bli så skulle jag iofs SKITA i det haha :) ).

TACK till er finingar! Tack till "C" som mejlade så fint i helgen och tack till er alla som kommenterar så fint och TACK för att ni läser!

PUSS PÅ ER!



(Hehe älskar att jag tjuvkikade när jag tog bilden!)

På lördag är det dags för burlesk-klubb på Nalen.
Fröken Frauke Presenterar Cuba Libre!



Tänk tuttifruttihattar, palmer, dekadens, musik, dans, hetta och passion! Men kanske smyger sig en och annan kommunist in i denna glada och lättsamma värld av intet ont anandes turister? :)
Världens finaste Inger har skrivit upp mig på listan så jag är säker på att få komma in! Biljetterna sålde slut förra gången så det är skönt att veta att jag redan har en. 

Är så pepp att det kan ni inte ana! Ses vi där?

Och sen ba kom soooolen! Nu: ut i det fina vädret!!! Wohoo :)

I fredags satt jag på en uteservering för första gången på flera månader. Lyckan!



Sedan tillbringade jag hela natten och halva lördagen med att springa runt hemma och sjunga, det här var min mikrofon. Tyvärr kunde jag inte hålla mig från att äta upp den efteråt.



På lördagskvällen var jag först på barbecue och fick träffa min syssling från USA för första gången. På vägen dit hittade jag den här bilen. Det är en PORSCHE, om ingen har missat det. Det står på den.



Can somebody say penisförlängare..? ;)

Igår kväll så gick jag och såg Lilla Lovis (varnar för känsliga lyssnare). Det var dresscode bröllop, så jag slängde ihop en outfit och vinglade iväg på höga klackar.



Det var finaste Jessica som hade fixat in mig (glömde att skriva upp mig på listan så hon körde sin övertalningskampanj och DET GICK :D ) TACK till världens snyggaste göteborgska som gav mig en sån grym kväll!



Idag hade jag PLANERAT att det skulle bli fint väder så jag kunde äta picnic på en filt. Men oh no, gråmulet, så det blir fix med goodiebagen åt Embla, tvätta, städa, gymet och en tidig kväll pga sliten.



HAHA mitt hår idag alltså! Tur att det är enkelt att slänga på en sjal så ser allt fint ut ;)

Ha en skitfin söndag, puss på er!

Som många av er vet så jobbar jag på kontor. Där kan man inte alltid dyka upp i bandana och rocktisha ÄVEN om man skulle vilja! :)

Visserligen har jag ett kreativt yrke (webbredaktör och digital marknadsförare) så jag kanske inte måste se ut som en receptionist, jag måste inte ha "dress code" med vit skjorta och svart dräkt. Men även när jag arbetade som receptionist så gjorde jag min egen grej av kläderna. En liten twist, ett litet snitt som var retro - för jag måste ju vara jag, även på jobbet!

Det här hade jag på mig i torsdags:



Grå kavaj och Metallica-tisha!





Favoritörhängena: rosor. Har både svarta och röda, men behöver köpa nya - de är slitna ;)