Jag är en dålig mamma
Är det något som man inte längre kan ta för givet när man får barn så är det egentid. Ifall man, som jag, valt att amma så är man också matkällan. För mig krävs det därför mycket planering ifall jag ska få lite tid för mig själv. Bebis ska helst vara både nyammad, sova och ha en bra-i-magen-dag.
Men för mig har det ändå alltid varit självklart att jag ska få mina pauser. Någon timme här och där när jag hämtar kraft, energi och inspiration. Därför blir jag lite störd när jag läser detta kommentarsfält. Flera föräldrar där ute verkar tro att det bara är mamman som gäller för barnet. Och om man som kvinna har skaffat barn är det alltså bara att ge upp alla krav på egentid, eget liv och egna intressen. Att man oftast är två som väljer att skaffa barn tänker de inte på. (Och ingen anklagar någonsin farsorna! Ingen säger "åh vilken dålig pappa som vill gå på fotboll själv och lämna sitt barn".)
Enligt dessa mått mätt är jag alltså en dålig mamma. Nåja. De får tycka så om de vill, men jag tror snarare att en förälder som ger upp sin egentid blir en trött, deppig och bitter förälder i längden. Fast vad vet jag? Jag talar ju inte för alla, utan bara för mig själv. Precis som de där som kommenterar egentligen bara talar för sig själva. För alla är ju olika som föräldrar på samma sätt som människor är olika.
Jag vet bara att den dagen jag slutar att åka till Beyond Retro för att prova klänningar, slutar träna, slutar sätta mig ensam på en parkbänk med en kopp kaffe - den dagen jag ger upp all egentid, mina intressen och bara blir "mamma" - den dagen gör jag Leo en stor otjänst.
Bild från idag när jag åkte hemifrån i en timme och provade klänningar på Beyond Retro.
Translation: Click on the Google Translate bar in the menu.
Träningen efter förlossningen
Det var några av er som ville att jag skulle hålla er uppdaterade om hur träningen efter förlossningen går. Jag är inte heller personlig tränare, dietist eller allvetande. Det jag gör funkar för mig.
Det känns otroligt viktigt att framhäva att jag:
1) INTE BANTAR.
Gå runt och vara hungrig hela dagarna? Aldrig i livet. Dessutom så ger bantning bara en tillfällig viktminskning. Efter ett tag så lägger kroppen sig på svältläge och man slutar gå ner i vikt. Plus att när du är hungrig så är risken för att du plötsligt börjar äta allt du ser rätt stor. Eftersom kroppen då är i svältläge så går du upp cirka fem kilo bara genom att titta på en kebab. Så nä. Bantning är inget för mig.
2) INTE HETSTRÄNAR.
Inget skit som att gå powerwalks hela nätterna "för att förbränna" eller träna stenhårt sju dagar i veckan fast man är otränad. Jag har lyssnat på kroppen och börjat mjukt.
Vad gör jag då? Jag har gjort små förändringar som redan har tagit mig halvvägs mot mål.
Kost:
1) Skippar godis på veckodagarna.
I vanliga fall lever jag som om det vore lördag hela veckan. Nu håller jag mig till helgen eller speciella tillfällen. Självklart har jag fuskat även här, men generellt så äter jag nu godis 2 ggr/vecka istället för 6-7 ggr/vecka. Gissar att jag kommer fortsätta att äta såhär lite godis, för jag märker hur bra kroppen mår när jag inte fyller den med onödigt socker hela tiden. Men sluta helt med godis och glass? Aldrig, haha!
2) Struntar i mackorna.
Tidigare åt jag minst 5 mackor per dag vid olika tillfällen. Helst på kvällarna/nätterna när jag blev hungrig. Nu äter jag morötter eller frukt istället. Är alltså fortfarande inte hungrig fast jag skippat mackorna.
Motion:
1) Högintensiv träning.
Cyklar på motionscykel i 45 minuter 2-3 gånger per vecka med högt benmotstånd. I början var det såklart inte 45 minuter och inte heller högt motstånd, men nu orkar jag ta i ordentligt. När jag tränat klart så är jag helt slut. Grymt skön känsla!
2) Lågintensiv träning.
Har en knodd som älskar att åka vagn. Har inte heller något busskort. Kombinationen blir att vi går överallt, 1-3 timmar per dag. Ingen powerwalk, bara mysiga promenader. Frisk luft, frihet och kärlek.
Upplägget kommer att hålla i sig ett tag till, men snart ska jag tillbaka till gymet och då blir det mer styrketräning än flås. Älskar att lyfta vikter och känna mig stark.
Translation: I explain what I do to get in shape after the pregnancy. Click on the Google Translate bar in the menu for a full translation.
De tre magiska orden
Häromdagen sa min kille tre magiska ord.
De var inte "Jag älskar dig".
De var inte heller "Du är vacker".
Och inte heller "Glass med chokladsås".
Det tre magiska orden var:
JAG ÄR FEMINIST.
Translation:
The other day my boyfriend said the three magic words.
They were not "I love you".
Nor "You are beautiful".
Nor "Chocolate flavored ice-cream".
The three magic words were:
I'M A FEMINIST.
Ankarskärpet från Sivletto
Vad gör man en mulen vårdag om man är hemma och sambon har bebispassningen?
Jag slängde på mig en outfit för att visa upp ankarskärpet jag köpte på Sivletto sist.
Jag körde på helsvart med blåa skor och det blå/röda skärpet som enda färgklick.
(Förresten kan jag äntligen ha de flesta av mina vanliga kläder nu. Träningen efter förlossningen har alltså gett resultat. Allt sitter visserligen super_duper_apa_mega_snortajt, men det går! Fick bända mig in i kjolen med ett skohorn, men det var det värt hehe).
Skärpet i närbild och mig i närbild.
Upptäckte att jag har fått lite fräknar av att vara ute i solen så mycket på sistone. Jättekul! Har aldrig haft fräknar förut. Bär dem med stolthet.
ÄLSKAR dessa skor, men kommer tyvärr att sälja dem. Använder dem aldrig nämligen och de är för fina att stå och skämmas i garderoben.
Kristofer kom in och visade mig hur man skulle posera på bästa sätt. Killen har ju talang!
Pennkjol och t-shirt från H&M, skärp från Sivletto, skor Topshop, diadem gåva och örhängen från Deathly Cute.
Translation: Click on the Google Translate bar in the menu!
Han är inte intresserad
I veckan satt jag på bussen när två tjejer klev på. Den ena tjejen var deppig över en kille som inte hade hört av sig. Igen. Och han behandlade henne alltid så konstigt, ena dagen var han på och nästa var hon inte vatten värd. Hon visste varken ut eller in, sa hon. Gillade han henne eller inte?
Hennes kompis gjorde då en lång utläggning som lät ungefär såhär:
"Alltså jag är säker på att han gillar dig, han har bara lite problem psykiskt just nu/strul med exet/mycket på jobbet osv. Men så fort det går över kommer han bli den där fina killen han är egentligen, du vet, och bjuda ut dig på riktigt."
Den första tjejen blev då lite gladare.
Jag fick utöva all viljestyrka jag hade för att inte lägga mig i samtalet. För vet ni vad jag tror? Den där kompisen sa vad tjejen ville höra, men det är med största sannolikhet inte sant. Sanningen är mycket enklare: killen är inte intresserad.
Jag har alltid varit allergisk mot killar som inte kan planera framåt, inte vill presentera en för sina vänner/föräldrar, säger att de "inte vet vad de känner men du är en fin tjej" osv. Det gör mig bara arg för jag vet att det är bullshit. De är egentligen inte intresserade, men det vågar de inte säga, utan istället kommer de med en massa undanflykter och bortförklaringar.
Sann historia: Kristofer och jag hade precis börjat dejta. Jag hade fjärilar i magen så fort jag tänkte på honom. En kväll sms:ade K att han kanske ville ses senare om festen han var på blev tråkig. Mitt svar? Jag skrev aldrig i livet att jag vill ses om "festen blir tråkig", bjud ut mig på riktigt eller så får du ha ett bra liv. Det kanske låter hårt, jag gillade ju verkligen honom, men jag så allergisk att jag överreagerar vid minsta antydan till sådant beteende. K hörde av sig nån dag senare, förklarade jag (såklart) hade missuppfattat sms:et, bjöd mig på bio and the rest is history!
Det här är min benfasta övertygelse: Om en kille gillar dig så beter han sig annorlunda. Han vill planera, han vill presentera dig för sina vänner och du vet att han gillar dig, för han säger det. Alla känner någon som var en strulig skitstövel till en början, men nu är han och den där tjejen han var så dissig mot superlyckliga. Men det där är undantaget som bekräftar regeln. De allra flesta kärlekshistorier börjar enkelt. Man träffas ett tag, blir sedan exklusiva, blir kära, blir ihop och så vidare.
Om du någon gång får chansen att ge ett råd i detta, var ärlig och säg att den där killen är nog tyvärr inte intresserad av dig. Det kan låta hårt men det är faktiskt bäst i längden. Då slipper din kompis slösa tid, energi och tårar på något som aldrig blir av. Istället blir hon fri att träffa någon som behandlar henne tio gånger bättre.
Det här gäller även dig som gärna vill tro att den där killen plötsligt kommer att upptäcka att du är helt rätt för honom och börja bete sig annorlunda. Även om han ändrar sig en dag och går från att vara en skitstövel till att bli sådär "fin som han egentligen är" är min fråga:
Vad ska du med en skitstövel till här och nu?
Du kan till exempel föreslå att han hör av sig när han vet vad han vill. Till dess får han ha ett bra liv. Och så lever du ditt liv utan att slösa en enda dag på att vänta på något som kanske aldrig blir av.
Och du. Glöm ALDRIG bort att du är värd det allra bästa.
Puss!
Ps. Situationen ovan gäller förstås även homosexuella, transpersoner och omvänd kille/tjej-situation. Jag valde att skriva ur ett kvinnligt-manligt perspektiv eftersom det var två tjejer som pratade på bussen. Ds.
Translation: Click on the Google translate bar.
Min vecka i bilder
Här kommer den senaste veckan i bilder. En del av bilderna finns på Instagram, vill ni följa mig där så heter jag @retroloverblog.
Tittade förbi Kungsträdgården i sista minuten innan körsbärsträden blommade över helt.
Postade brevet till Skatteverket med Leos namn i. Nu är han officiell! Använde såklart de finaste frimärkena jag kunde hitta.
Gjorde ett barnvagnsbesök på Sivletto.
Hittade ett fint skärp med ankare på som fick följa med hem. Hittade hundra andra fina saker som inte fick följa med hem pga är inte miljonär. *gråter blod*
Visade upp hur jag såg ut när jag tog studenten på Instagram. Här får ni se på Johanna år 2004!
(Det där är min naturliga hårfärg förresten ifall någon undrar!)
En morgon "råkade" jag klippa mig själv. Med en kökssax. Haha! Beställde tid hos Retroella som lovade att fixa det. Önskar jag kunde säga att det var första gången, men tyvärr inte. Kan inte ansvara för mina handlingar när jag är ensam i ett badrum med en sax.
Igår åt jag sushi-lunch i solen med fina Robin. Stressade dit pga busskort som gått ut, bussar som inte gick, hissar som var sönder osv. Kom dit i tid ändå, men varm, rufsig och svettig.
Robin hade på sig ett par skor som jag också äger. Det var hon som hade dem först, men det var såklart lugnt att jag köpte likadana. Älskar sånt!
Tycker det är så tråkigt när folk säger saker som "nej, det där är min t-shirt". Vårt samhälle massproducerar kläder och skor. Det finns alltid någon som har samma t-shirt som du har, varför inte dela med dig av dess snygghet med en kompis?
Sedan gick jag och K en promenad med Leo. Hela vägen upp till toppen av Hammarbybacken. Vi släpade alltså upp barnvagnen längs en grusgång i stekande sol. True story, här har ni bildbeviset.
En riktigt fin vecka!
Translation: Click on the Google translate bar.
Hur man kommer i bikini-form
Hur man kommer i bikini-form:
Steg 1: Titta på din egen form. Har du formen av en människa? Om ja, gå till steg 2.
Steg 2: Köp en bikini.
Klart!
Mina favoriter från Bikbok
Bikbok är en kedja som jag sällan handlar på. Varför vet jag inte, men jag tror att det är för att jag känner att jag inte tillhör målgruppen riktigt. Därför blev jag extra förvånad när jag surfade in på deras hemsida och hittade dessa godbitar! I want it all!
Svart skinnjacka i skinnimitation (för bara 349:-).
Translation: These are my favorites from Bikbok.
Sivletto-besök
I veckan så var jag och Kristofer på Sivletto, butiken på södermalm i Stockholm. K skulle klippa sig så vi packade ner Leo i vagnen och drog iväg. Ni som har varit där vet säkert att det går en liten vindlande trappa ner till butiken där en barnvagn omöjligt får plats. Men det enda vi gjorde var att säga till så fick vi komma in genom garaget. Hur smidigt som helst!
Leo älskar att åka vagn och sover mest hela tiden när han gör det. Så var det även den här dagen, så jag passade på att kamma igenom butiken från ena änden till den andra.
Barnkläderna från Rockefella var sjukt fina. Önskar att Leo var lite äldre, då skulle jag ha köpt den här jeansjackan till honom.
Jag hittade otroligt fina kjolar från Emmy Design. Varenda en vore perfekt i min garderob. Favoriten var såklart den prickiga. Älskar prickar!
Sedan blev jag kär i denna cardigan från Jumperfabriken. Jag har ju redan en kofta med ankare på, men visst behöver man två? Visst?
Den ljusgula vintage-klänningen som jag såg på vår bloggträff i höstas hängde kvar. Ingen med 60-centimeters midja hade norpat den.
Förresten borde vi ha en ny bloggträff snart! Det var så galet roligt sist.
Jag tittade på hårblommor gjorda av Rock-a-lilly. De var som små konstverk allihop!
Sedan bjöd de på kaffe! Vilken lyx. Starkt och gott och precis vad jag behövde. Tack!
På en klädstång hängde spännande nyheter.
Bland annat den här fina klänningen. Sailor style! Den där rutiga var också fin. Ja herregud. Om jag var miljonär skulle jag ha köpt hela butiken.
Men det jag till sist fick med mig hem (tack vare en fantastisk tjej i kassan) var ett skärp.
Ett SKÄRP med ANKARE på! Åh åh åh så fint. En outfit-bild med denna goding kommer upp inom kort.
(Kristofer köpte förresten en gubbkeps med ankare på också. Tror att jag påverkat honom i positiv riktning där. Blev nästan lite stolt).
Risken finns att jag börjar hänga varje dag på Sivletto nu när jag är mammaledig. Säger bara det. Over & out!
Translation: Click on the Google translate bar in the menu.
Blommigt, gröna nyanser och läppglans
När himlen är grå och trist så gör jag tvärtom. Därför körde jag på en riktigt vårig outfit! Den här klänningen köpte jag för evigheter sedan på Topshop. Jag var student och jag minns att jag tyckte klänningen var superdyr - hela 700 spänn! - men jag har ju använt den tiotusen gånger det värdet.
Jag testade också att ha läppglans istället för läppstift.
En solig dag på Skansen
En solig morgon mötte jag upp min syster och tog en promenad på Djurgården.
Helt plötsligt fick vi för oss att gå till Skansen.
Vi såg massor av djur, men jag tog mest bilder på den vackra miljön. Skansen är så otroligt fint såhär års!
Vädret var helt perfekt för vår lilla utflykt. Blå himmel, lagom varmt och ett underbart ljus.
Min vackra syster hade barnvagnen halva dagen. Hon frågade om folk trodde att det var hon som var mamman eftersom hon körde vagnen och jag sa att det gjorde de nog. Då blev hon glad. Fina, fina syster!
Leo sov hela tiden. Han var knappt vaken alls den dagen.
Camilla bjöd på glass. Glassen var som vanligt jättefin när den kom, men innan jag kom på att jag borde ta kort på den så hade jag hunnit äta typ hälften. Jag fattar inte hur folk hinner ta bild på mat/glass innan de äter den! För mig låter det bara GLUFS och sen efter tio minuter så kommer jag på att ta fram kameran.
Efter glassen började vi att promenera hemåt. Camilla skulle nämligen bjuda på middag också!
En riktigt härlig dag!
Vintageparty eller Elsas vintage?
Sedan jag blev föräldraledig har min inkomst halverats. Men det är inte bara dåligt, man lär sig nämligen saker. Man lär sig till exempel att dryga ut sin inkomst (därav att jag säljer saker på Tradera). Man lär sig att vända på slantarna och hitta billigaste alternativet. Och ibland så måste man prioritera.
Nu är det såhär att jag har ett presentkort på Bokus som nästan räcker till en bok. Jag vet att jag vill ha antingen Vintageparty eller Elsas vintage. Men vilken?
Vintageparty verkar så otroligt härlig och innehåller massor med fina pysseltips. Skriven av eminenta bloggarna Vintage-Emma, Volang-Linda och Vintageprylar-Louise. Pysselheaven!
...men Elsas vintage kanske hjälper mig att nå oanade shoppinghöjder inne på Myrorna nästa gång jag är där? Jag har ju följt Elsas blogg rätt länge nu, men det känns som att det finns ännu mer att hämta i den där fina boken hon skrivit.
Någon som har läst den ena - eller båda - och vill ge mig ett tips på vilken jag ska välja? Båda verkar så otroligt bra, omöjligt ju!
Bloglovin'
Jag måste bara tipsa er alla som inte har Bloglovin'-konto att skaffa det. Bloglovin' är en hemsida där man kan prenumerera på sina favoritbloggar. Där får man sedan aviseringar när bloggar man prenumerar på har uppdaterat. Man sparar alltså massor av tid eftersom man slipper surfa in på flera olika bloggar varje dag - bara för att upptäcka att de inte har uppdaterat.
Bloglovin' finns också som app så man kan läsa bloggfavoriterna via telefonen. Hur bra som helst för mig som sällan sitter framför en dator!
Här kan du skaffa Bloglovin'-konto och här kan du prenumera på min blogg ifall du skulle vilja det!
Translation: Click on the Google translate bar in the menu!
Favoriter från Monki
Den värsta dagen i mitt liv / Dag 9 av 50
En söndag får jag två streck på ett graviditetstest. Helt oväntat och totalt oplanerat. Är jag gravid? Kan jag ens bli gravid? Jag har aldrig varit gravid förut. Det känns inte som att jag är gravid, ska det inte kännas? Och hur har det gått till? (Ja, jag förstod ju hur det hade gått till, men jag var så säker på att det inte skulle kunna hända att det var mycket funderingar på hurihelvete och närihelvete). När jag berättar nyheten för K säger han efter någon minuts fundering: "Min spontana känsla är att behålla det".
Oplanerat, oväntat men inte ovälkommet. Det tar tid att vänja sig vid tanken, men strax är vi himlastormande glada. Under 25 galna dagar börjar vi att planera hopflytt, köp av bostad och allt annat däremellan. Vi bestämmer oss för varandra, att vi ska genomföra detta ofattbara, förunderliga, häftiga. Vi ska bli föräldrar!
25 underbara och galna dagar senare är allt slut, i vecka 9 (8+5). Det är den 25 april och vi får beskedet under vårt första ultraljud. Det lilla fröet som skulle röra sig där inne, växa och frodas, lever inte. Läkaren ger mig beskedet att hjärtat har slutat slå. Och det har hon rätt i, för mitt hjärta slutar verkligen att slå. Vår bebis som vi skulle ha fått i november, den som vi förändrade vårt liv för, den som vi längtade så efter, har dött. Det är det enda jag kan ta in. Död, död, död. Hjärtat har slutat slå.
Jag minns väldigt lite av läkarnas instruktioner, Kristofer fick ta över helt, jag gick bara på autopilot. Han var en hjälte, helt fantastisk, tröstade mig gång på gång, lugnade mig varje gång jag fick ångest över något jag ätit, gjort, att jag på något sätt har förstört vår lycka genom att göra något fel.
På kvällen så bråkar vi stort. K tolkar allt jag säger fel, han är så arg så arg så arg. Det tar ett tag, men plötsligt förstår jag. Jag fattar att hans ilska är hans sätt att hantera sorgen. Så jag går emot denna arga kille, detta paket av explosiv ilska, och säger att allt kommer att bli okej. Jag tvingar honom att krama mig. Jag stryker honom över håret och känner hur han slappnar av. Plötsligt gråter han i mina armar.
Vår lilla knoddis blev inte av, men vi läker långsamt. Vi lär oss att stötta varandra, vi får se varandras allra värsta sidor och vi blir ett team. Efter en tid så börjar vi se framåt. Vi fortsätter att bygga upp vårt liv, vi köper glass på Nytorget, vi bokar en semesterresa ihop, vi köper en lägenhet, vi pussas massor, vi planerar en renovering och vips en dag så är jag gravid igen. Den här gången inte tveksam, utan bara jättelycklig.
Veckorna i graviditeten går långsamt. Inte ens efter vecka 12 kan jag andas ut.
"Det finns ju folk som får missfall efter vecka 12", säger jag till K som himlar med ögonen och säger att jag jämt oroar mig för allt.
Vi gör tre ultraljud i början, i vecka 9, 12, och 18. Jag vill helst göra ultraljud var och varannan dag för att försäkra mig om att allt står rätt till. Jag har så svårt att lita på att min kropp fungerar.
När jag skriver de sista meningarna på det här inlägget så har jag en liten Leo i famnen. En varm liten nyvaken knodd som luktar helt himmelskt. Och jag tänker att det var meningen, att allt skulle bli precis såhär. För om vi inte hade förlorat vårt första frö så hade vårt andra frö inte blivit till. Och det fröet växte till en blomma, en liten Leo som jag ska vårda och älska för resten av mitt liv.
